jdrewbiebernovellerna.blogg.se

Förlåt att kapitlet blev stökigt, men jag publicerade det på mobilen!

Men glöm inte att mejla/kommentera vad ni tycker! (Förutom layouten!!) [email protected] Alt. [email protected]

Previous: ''E-e-ert b-b-barn?'' Stammade jag fram. Mick tittade ner i marken. ‘'Jupp.'' Sa han och log större. Jag bara sprang därifrån. Jag sprang, sprang så fort mina ben bar mig. Jag sprang, jag vet inte vart, hur och hur länge jag sprungit. Jag sprang in i en återvändsgränd, satte mig där och grät ut med mig själv. Jag vet egentligen inte varför jag grät, det bara kom. Jag hörde en bil köra och en tjej hoppa ut. Det hade blivit dimmigt och det regnade, men jag brydde mig inte särskilt mycket. Tjejen kom fram, och jag såg på långt håll att det var... Mick. Hon kom fram mot mig och satte sig på huk framför mig. ‘’Varför blev du så... Ledsen när du fick reda på att vi hade ett barn?’’ Frågade Mick med sin mjuka röst. ‘’För att... För att... Jag, jag har inte kommit över dig! Eller, jag kom över dig... Eller, lite, för jag tänkte på dig typ 1 gång i månaden, då jag hittade massa foton från oss när vi var typ 18-19 år, i en låda i min garserob!’’ Sa jag. ‘’M,m,men hur?’’ Frågade hon och fick ett förvånat uttryck i ansiktet. ‘’Jag och Destiny skulle börja flytta ut saker, för vi skulle flytta till ett större hus. Och då såg jag en låda där det stog ‘’Min babe & jag ♥’’, så jag tittade i den lådan, och då...Då kom alla minnen tillbaka, när du kom till min M&G, och din kompis tvingade dig till det, när vi var på vår första dejt, när vi var på stranden och paparazzina nästan såg oss, när vi berättade för världen om oss,när vi var på alla awards, och alla sa att vi passade bra ihop, och du fick gå på röda mattan tillsammans med mig, när du gjorde slut sista gången, allt!’’ ‘’Ja, jo, jag minns det, jag kommer ihåg allt. Det har varit svårt att glömma dig, för du är ju liksom överallt!’’ Sa hon, och skrattade lite lätt åt slutet. Men jag log bara lite svagt, men började sedan säga något jag aldrig trodde jag skulle säga. ‘’Mick, jag tror att det bli bäst om vi bara gl...’’ Men mer hann jag inte, innan jag kände ett skott i magen. Det sista jag såg innan allt blev svart var Mick’s förvirrade men vackra ansikte som grät hysteriskt medans hon pratade i telefon. MICK’S PERSPEKTIV Han slöt sakta sina ögon. Jag skrek. Högt. Jag vände mig snabbt om, och där stog ingen mindre än Mike. ‘’VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED!??!?!?!?!?’’ Skrek jag så högt jag kunde och bitchklappade honom så många gånger jag kunde i ansiktet. ‘’Det rätta!!’’ Skrek han tillbaka. Jag började skaka av ilska. ‘’Du gör fan inte det rätta!!!!!!! DU GÖR RAKA MOTSATSEN!!!!!!!’’ ‘’DU LIGGER OCH GRÅTER DIG TILL SÖMNS TILL BIEVERS MUSIK I HOPP OM ATT HAN KOMMER TILLBAKA!!!!! ‘’JA, FÅR MAN INTE SAKNA NÅGON ELLER?!’’ Skrek jag, men mer han vi inte bråka, innan jag hörde ambulans och polis. ‘’Farväl Mike aka idiotjävel’’ Sa jag med ett snabbt flin innan jag sprang fram till en sjuksköterska. ‘’Hur är det?’’ Frågade jag med gråt i halsen. ‘’Illa, de...’’ Men mer hann hon inte säga, innan en i ambulansen skrek ‘’Justin vill att någon Mickaela ska komma!!!’’ Jag störtade in i ambulansen och nickade, en gest menande att det var jag. Justin sa något svagt som jag knappt hörde, så jag förde örat närmare honom. ‘’Vad sa du?’’ Viskade jag Man hörde knappt vad han sa, men i mina öron lät det som om han skrek ut det. ‘’Jag älskar dig, föralltid’’ Jag mimade ut ‘’Jag med’’ Justin log efter det började andningsmaskinen pipa. ‘’HAN FÖRLORAR ANDNING!!!’’ Skrek mannen som satt på andra sidan av Justins säng. Men mer hann vi inte säga innan vi var framme vid sjukhuset. Jag hoppade snabbt ut och de sprang in i sjukhuset med Justins säng, med honom i. Destiny slöt upp vid min sida. ‘’Han älskar dig än’’ Sa hon bara med tårar i ögonen och på kinderna. ‘’Hur vet du?’’ Frågade jag, samtidigt som jag grät, inte lika hysteriskt längre. ‘’När jag städade i vårat rum häromdagen så hade han ett foto på er 2 under kudden.’’ Sa hon bara. Jag svarade inte på det. Jag och Destiny hade ståt där ute i ca 2 timmar och bara pratat om Justin. ‘’Ursäkta mig, jag ska bara gå in till Justin och snacka lite med honom.’’ Jag bara nickade och hon gick in. Jag satte mig på en bänk utanför sjukhuset och började gråta hysteriskt. Ca 30 minuter senare kom Destiny tillbaka, med tårar i hennes ögon. ‘’Han vill att du kommer.’’ Sa hon och jag stack snabbt in. ‘’RUM 221!!’’ Ropade hon efter mig. Jag sprang med all min kraft till hans rum. När jag kom in öppnade jag sakta dörren, och 2 lidande ögon kollade på mig. Justin nickade som en gest att jag skulle komma in, men det syntes knappt. Jag hick sakta fram till sängen. När jag "kom fram" till sängen satte jag mig på stolen. Justin sträckte långsamt och svagt fram handen. Han var väldigt blek. Jag tog hans hand och han började viska "Mick, innan jag försvinner vill jag bara att du ska veta att jag älskar dig, och har aldrig slutat göra det. Varje kväll, när Destiny har somnat, tar jag fram en bild på oss 2, du och jag, när vi kysstes första gången." Viskade han och tog fram en bild. Och sagt och riktigt, det var första gången vi kysstes. Jag kollade på den en stund, sedan fortsatte Justin att viska. "När du var i närheten för 5 år sedan sprack nästan mitt hjärta i glädje" men mer hann han inte säga innan jag kysste honom, och han besvarade kyssen, men avslutade efter några sekunder. "Jag är glad att jag fick dig innan jag dog, me nu är tiden inne, hejdå Mick, vi ses där uppe" Viskade han lungt innan greppet om min hand försvann och hjärtmaskinen började pipa i ett långt pip, men Justin hade fortfarande ett leende på läpparna. _______________ SLUT!!!! Nu var denna novellen slut! Sorgligt slut, sitter näStan här och gråter!! Ja, kanske börjar på en ny senare. Mejla vad ni tycker, eller kommentera! Tack för att ni läst, och vi kanske "ses" senare i framtiden! ❤

Fick sån gäla skrivlust, så jag håller på att skriva nu! Dock sista kapitlet. KAnske börjar skriva igen i framtiden.

HAha, och jag ser att det har varit någon som har gått in på bloggen varje dag! DEt glädjer mig att du gillar bloggen så mycket att du har gått in varje dag fast att jag inte har skrivit!
Du får jättegärna kommentera här eller mejla till antingen:
[email protected]

elr.

[email protected]

eller båda!♥
Men tack så himla mycket! ♥ Ioförsäg kanske det inte är samma, men mejla vem som helst om du går inpå bloggen och mejla vad du tycker osv, eller skriv det här! ♥

Ska till skolan nu, men jag ska iväg idag igen, men jag kan säkert skriva på mobilen! ♥

Fortsätter att skriva nu innan skolan, som är ca 40 minuter! ♥

Fortsätter att skriva nu!♥

Nu är jag hemma från Stockholm!Och hemma från skolan.
Men hinner inte skriva just nu, ska snart på ridning!
Kan kanske skriva i morgon om jag får tid över!

Förlåt att det inte kommit något kapitel! Har somsagt firat födelsedag, och igår hade jag inte tillgång till dator, och inte idag heller! Och det kommer inte komma ett kapitel nu på 3-4 dagar, för jag ska till Stockholm och se Justin. Ihhhhh!!!!! ❤❤ Sorry bebes!

Yepp, det är min födelsedag idag! 13 år :) Men iallafall, förlåt att det inte blivit ett kapitel, har ju haft fullt upp med att fira! Kanske kan skriva i morgon! ♥

OBS!1!!!! Sorry att det är vääääldigt rörigt, men min blogg.se dampar, så det blir så som det ska på blogg.se, men sedan på bloggen blir det helr fucktup! Men ni får väl stå ut, bara detta kapitel! Förlåt! ♥ JUSTINS PERSPEKTIV ''Blir det för mycket?'' Frågade Mick, men jag satt bara där, jag hörde inte vad hon sa. ''Hallå? Justin?'' Sa hon och klappade framför mina ögon, då vaknade jag. ''V-v-va?'' Frågde jag. ''Haha, du är för gullig du!'' Sa hon med sin sammetslena röst och kysste mig, men avbröt den rätt snabbt. ''Vad tycker du?'' Frågade hon och vred och vände på sig och höll lite i kjolen på klänningen. Jag reste mig upp, gick fram till henne och la mina händer på hennes midja. ''Du ser helt underbar ut.'' Sa jag och kysste henne. "Haha, tackar!" Sa hon och besvarade kyssen. Vi stog så några sekunder, tills hennes föräldrar kallade på MIG? "Vad vill dom nu då?" Frågade hon argt. "Lugn baby, jag går ner." Sa jag och pussade henne på pannan. Jag gick ner, hur nervös som helst. Jag kom ner och då satt hennes föräldrar där i soffan och kollade på mig. "Hej Justin, sätt dig." Sa hennes mamma och nickade mot en fåtölj. Jag satte mig där. "Jo, vi ville bara prata med dig, om Mickaela. Alltså, vi vill inte att du gör något som hon inte vill." "Såklart jag inte gör! Jag skulle ALDRIG göra något hon inte vill! Och om hon skulle komma i knipa, skulle jag kunna resa jorden runt för att rädda henne. Jag skulle göra vad som helst för henne." Sa jag med lugn röst. "Bra, och vi har bestämt att du får sova i samma säng som Mick, OM du inte gör något med henne!" Sa Mr. Smith. "Tack så jättemycket Mr. Och Mrs. Smith!" Sa jag och skakade hand med dem. "Snälla du, kalla oss Emma och Anders." Sa Emma, hennes mamma. "Tack, återigen, Emma och Anders" Sa jag till dem. Jag började gå, Men blev stoppad av en röst. "Och du Justin, du är en väldigt trevlig ung man, jämfört med hennes senaste/första kille. Han var hemsk, rent utsagt. Haha, vi ska inte uppehålla dig mer! Upp till Mick nu!'' Sa Anders ''Det ska jag!'' Sa jag och sprang upp till Mick. Hon stog fortfarande framför spegeln. Jag sprang fram till henne i en sån där snurrande kram medan jag kramade henne. ''Hahha, Justin, sluta!'' Skrattade hon. Jag saktade farten och tillslut stog vi där, i varandras armar. ''Justin, vad sa dom till dig?'' Sa Mick och fnissade. ''Dom sa att du var den underbaraste!'' Sa jag bara och log. ''Nä men allvarlig Justin, vad sa de?'' Sa hon och gled ur mitt grepp. ''De bara sa att jag fick sova i samma säng som dig, och att jag var bättre än din förra pojkvän.'' Sa jag och log. ''Oh...'' Sa Mick. ''Umm, sa jag något fel?'' Frågade jag. ''Emmnnn... Nä inget, det var bara om min förra kille...'' Sa hon och satte sig på sängen. ''Vill du prata om det?'' Frågade jag och tog hennes händer i mina. Hon nickade. ''Jag har sagt det till mina föräldrar, men ingen annan, inte ens mina bästa kompisar, så du får inte tycka annat om mig än vad du redan gör, okej?'' Sa hon. Jag nickade bara. ''Jo, det var så att min förra kille slog mig, våldtog mig, var otrogen mot mig, men jag var så jävla dum, så jag förlät honom alla gånger. Men tillslut märkte mamma och pappa det, alltså att jag hade blåmärken och sådant på mig. Så på något sätt fick de ut det ur mig, och pratade med deras föräldrar... Så de flyttade...'' Sa hon och hade gråten i halsen. ''Men gumman, varför skulle jag tycka illa om dig, varför skulle någon göra så mot dig, du är för underbar för det!'' Sa jag och kramade om henne. ''Tack Justin.'' Sa hon i min famn. 3 MÅNADER SENARE MICK'S PERSPEKTIV Justin var på turné, så jag satt med min bästa kompis Molly. ''Umm... Mick, du måste se det här...'' Sa hon. Hon satt vid datorn medan jag gjorde i ordning mig inför skolan. Jag gick fram till datorn, jag såg direkt överskriften: JUSTIN BIEBER,19, OCH JASMINE VILLEGAS,20, HÅNGLAR I BIL? ''Paparazzina har varit ''duktiga'' och fått bilder på Justin Bieber och Jasmine Villegas Aka Jasmine V suttit och hånglat grovt i en bil, men han har en tjej hemma, nämligen Mickaela Jones, 19, men vad kommer hon att säga om detta? De sågs sitta i en bil i Egypten, på Justins turné ''Believe Tour'' Har ha...'' Och en bild på det. Ni får tänka att det är den nya Justin! ♥ Sedan orkade jag inte läsa mer. Jag bara satte mig som en säck i sängen och stirrade rakt fram. Det har hänt typ 4 gången han gjort såhär, ''hånglat grovt'' med en annan ''FAAAANN!!!!!!!!!'' Skrek jag och slängde mig bakåt i sängen och tog händerna för ansiktet. ''Men gumman.'' Sa Molly med en medlidande röst och kramade om mig. Jag satt mig upp snabbt. ''Kan jag få min mobil?'' Sa jag. ''Vad ska du göra?'' ''Ge mig den bara!'' Sa jag arg. ''Ok.ok. Lungt!'' Sa Molly och gav mig mobilen. Jag tog upp smsen med Justin och började att skriva:ablir svårt, eftersom att du är så känd, men jag ska försöka så gott jag kan. Du borde veta mycket väl varför jag tar detta beslut. HUR KUNDE DU?! Du har gjort såhär ungefär 4 gånger innan, detta var den 5, så nu får det vara nog! Jag orkar inte att bli sårad en gång till! Kontakta mig inte på något sätt! Hejdå Justin... Eller rättare sagt... Farväl Justin Drew Bieber...'' Skickat. ''Men gumman!'' Sa Molly igen. 5 ÅR SENARE JUSTIN'S PERSPEKTIV ''Destiny älskling, kom till flygeln!'' Ropade jag. ''Jag kommer!'' Sa hon och kom springande ner för trappen. ''Jag ska sjunga lite för dig.'' Sa jag och började spela och sjunga. ''What if I never knew What if I never found you. I never had this feeling in my heart...'' Och så fortsatte jag att sjunga. How did this come to be I don't know how you found me But from the moment I saw you Deep inside my heart I knew Baby you're my destiny You and I were meant to be With all my heart and soul I give my love to have and hold And as far as I can see You were always meant to be My destiny I wanted someone like you Someone that I could hold on to And give my love until the end of time But forever was just a word Something I'd only heard about But now you're always there for me When you say forever I believe Baby you're my destiny You and I were meant to be With all my heart and soul I give my love to have and hold And as far as I can see You were always meant to be My destiny Maybe all we need Is just a little faith 'Cause baby I believe That love will find the way Hey yeah Baby you're my destiny You and I were meant to be With all my heart and soul I give my love to have and hold And as I far as I can see From now until eternity You were always meant to be My destiny You're my destiny You're my '' När jag sjungit färdigt stog hon där i några sekunder med tårar i ögonen. ''Det var så jävla vackert.'' Sa hon bara och slängde sig sedan på mig och kysste mig hårt. Detta kändes fel, väldigt fel, äsch, skit it! ''Tack älskling'' Sa jag. ''Vill du gå ut på stan och kanske gå till parken och ta en glass?'' Frågade Destiny. ''Visst, kom då!'' Sa jag och sträckte ut handen för att hon skulle ta den. Hon tog den och vi gick upp 1 våning till hallen, vi hade nämligen 3 våningar. Men iallafall så tog vi på oss våra skor, jacka behövdes inte, eftersom att det var mitt i sommaren. Vi gick där längst gatan. ''Där är ett glass ställe och en park, kom vi sätter oss där och tar en glass!'' Utbrast Destiny. ''Visst.'' Sa jag glatt och vi gick och ställde oss i kön. ''Så vad ska du ha dah älskling?'' Frågade jag, och det kom 2 andra bakom oss och den ene sa samma sak till sin tjej, tror jag att det var. ''Jag vill ha 3 kulor, choklad,jordgubb och polka!'' Sa Destiny. Den bakom oss sa ''Jag vill ha citronsorbet, choklad och Lollipop'', det var Micks favoriter. Fan, jag har ju inte tänkt på henne på länge. Jag vände mig om, och där stog ingen mindre än Mick. Jag stog bara och gapade lite diskret. Sedan såg jag att Mick också såg mig. Hon såg också väldigt chockad ut. Vi slängde oss i varandras famnar. ''Jag har saknat dig som fan.'' Sa jag till henne. ''Jag med, väldigt, väldigt mycket.'' Sa hon till mig. Vi stog så ett tag tills någon harklade sig, det var Destiny. ''Ursäkta att jag stör, men känner ni varandra?'' Frågade hon och kollade irriterat på mig. ''Umm... Ja, detta är Mick, min tjej jag hade innan dig, för 5 år sedan...'' Sa jag ''Och som jag inte har haft kontakt med sen vi gjorde slut för 5 år sedan.'' Sa jag och tittade ner i marken. ''Oh, ok, då förstår jag.'' Sa hon och log. Och Mick började prata. ''Mike, detta var då min kille Justin, tror att du mer känner igen honom som Justin Bieber, men det var min kille innan dig, för somsagt 5 år sedan...'' ''Kul att träffas!'' Sa Mike och sträckte fram handen för att hälsa. Jag tog den och vi skakade dem innan vi släppte. ''Jag tror att lillan där hemma skulle vilja träffa dig.'' Sa han och blinkade. ''Vilken lillan?'' Frågade jag. ''Vårt barn.'' Sa Mike och log. Jag fick en klump i halsen och i magen. ''E-e-ert b-b-barn?'' Stammade jag fram. Mick tittade ner i marken. ''Jupp.'' Sa han och log större. Jag bara sprang därifrån. Jag sprang, sprang så fort mina ben bar mig. Jag sprang, jag vet inte vart, hur och hur länge jag sprungit. Jag sprang in i en återvändsgränd, satte mig där och grät ut med mig själv. Jag vet egentligen inte varför jag grät, det bara kom. Jag hörde en bil köra och en tjej hoppa ut. Det hade blivit dimmigt och det regnade, men jag brydde mig inte särskilt mycket. Tjejen kom fram, och jag såg på långt håll att det var... Mick. _____________________________________________________________ Weii, nytt extra långt kapitel! Det blev 1794 ord ca! ♥ Aww, vilket slut på kapitlet va? Aja, varsågoda! Kommer nog att fortsätta eventuellt i dag, men det blir nog i morgon! ♥

Fortsätter skriva nu, kommer kanske till och med bli färdig idag!

Rubriken talar!☻