jdrewbiebernovellerna.blogg.se

Förlåt att kapitlet blev stökigt, men jag publicerade det på mobilen!

Men glöm inte att mejla/kommentera vad ni tycker! (Förutom layouten!!) [email protected] Alt. [email protected]

Previous: ''E-e-ert b-b-barn?'' Stammade jag fram. Mick tittade ner i marken. ‘'Jupp.'' Sa han och log större. Jag bara sprang därifrån. Jag sprang, sprang så fort mina ben bar mig. Jag sprang, jag vet inte vart, hur och hur länge jag sprungit. Jag sprang in i en återvändsgränd, satte mig där och grät ut med mig själv. Jag vet egentligen inte varför jag grät, det bara kom. Jag hörde en bil köra och en tjej hoppa ut. Det hade blivit dimmigt och det regnade, men jag brydde mig inte särskilt mycket. Tjejen kom fram, och jag såg på långt håll att det var... Mick. Hon kom fram mot mig och satte sig på huk framför mig. ‘’Varför blev du så... Ledsen när du fick reda på att vi hade ett barn?’’ Frågade Mick med sin mjuka röst. ‘’För att... För att... Jag, jag har inte kommit över dig! Eller, jag kom över dig... Eller, lite, för jag tänkte på dig typ 1 gång i månaden, då jag hittade massa foton från oss när vi var typ 18-19 år, i en låda i min garserob!’’ Sa jag. ‘’M,m,men hur?’’ Frågade hon och fick ett förvånat uttryck i ansiktet. ‘’Jag och Destiny skulle börja flytta ut saker, för vi skulle flytta till ett större hus. Och då såg jag en låda där det stog ‘’Min babe & jag ♥’’, så jag tittade i den lådan, och då...Då kom alla minnen tillbaka, när du kom till min M&G, och din kompis tvingade dig till det, när vi var på vår första dejt, när vi var på stranden och paparazzina nästan såg oss, när vi berättade för världen om oss,när vi var på alla awards, och alla sa att vi passade bra ihop, och du fick gå på röda mattan tillsammans med mig, när du gjorde slut sista gången, allt!’’ ‘’Ja, jo, jag minns det, jag kommer ihåg allt. Det har varit svårt att glömma dig, för du är ju liksom överallt!’’ Sa hon, och skrattade lite lätt åt slutet. Men jag log bara lite svagt, men började sedan säga något jag aldrig trodde jag skulle säga. ‘’Mick, jag tror att det bli bäst om vi bara gl...’’ Men mer hann jag inte, innan jag kände ett skott i magen. Det sista jag såg innan allt blev svart var Mick’s förvirrade men vackra ansikte som grät hysteriskt medans hon pratade i telefon. MICK’S PERSPEKTIV Han slöt sakta sina ögon. Jag skrek. Högt. Jag vände mig snabbt om, och där stog ingen mindre än Mike. ‘’VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED!??!?!?!?!?’’ Skrek jag så högt jag kunde och bitchklappade honom så många gånger jag kunde i ansiktet. ‘’Det rätta!!’’ Skrek han tillbaka. Jag började skaka av ilska. ‘’Du gör fan inte det rätta!!!!!!! DU GÖR RAKA MOTSATSEN!!!!!!!’’ ‘’DU LIGGER OCH GRÅTER DIG TILL SÖMNS TILL BIEVERS MUSIK I HOPP OM ATT HAN KOMMER TILLBAKA!!!!! ‘’JA, FÅR MAN INTE SAKNA NÅGON ELLER?!’’ Skrek jag, men mer han vi inte bråka, innan jag hörde ambulans och polis. ‘’Farväl Mike aka idiotjävel’’ Sa jag med ett snabbt flin innan jag sprang fram till en sjuksköterska. ‘’Hur är det?’’ Frågade jag med gråt i halsen. ‘’Illa, de...’’ Men mer hann hon inte säga, innan en i ambulansen skrek ‘’Justin vill att någon Mickaela ska komma!!!’’ Jag störtade in i ambulansen och nickade, en gest menande att det var jag. Justin sa något svagt som jag knappt hörde, så jag förde örat närmare honom. ‘’Vad sa du?’’ Viskade jag Man hörde knappt vad han sa, men i mina öron lät det som om han skrek ut det. ‘’Jag älskar dig, föralltid’’ Jag mimade ut ‘’Jag med’’ Justin log efter det började andningsmaskinen pipa. ‘’HAN FÖRLORAR ANDNING!!!’’ Skrek mannen som satt på andra sidan av Justins säng. Men mer hann vi inte säga innan vi var framme vid sjukhuset. Jag hoppade snabbt ut och de sprang in i sjukhuset med Justins säng, med honom i. Destiny slöt upp vid min sida. ‘’Han älskar dig än’’ Sa hon bara med tårar i ögonen och på kinderna. ‘’Hur vet du?’’ Frågade jag, samtidigt som jag grät, inte lika hysteriskt längre. ‘’När jag städade i vårat rum häromdagen så hade han ett foto på er 2 under kudden.’’ Sa hon bara. Jag svarade inte på det. Jag och Destiny hade ståt där ute i ca 2 timmar och bara pratat om Justin. ‘’Ursäkta mig, jag ska bara gå in till Justin och snacka lite med honom.’’ Jag bara nickade och hon gick in. Jag satte mig på en bänk utanför sjukhuset och började gråta hysteriskt. Ca 30 minuter senare kom Destiny tillbaka, med tårar i hennes ögon. ‘’Han vill att du kommer.’’ Sa hon och jag stack snabbt in. ‘’RUM 221!!’’ Ropade hon efter mig. Jag sprang med all min kraft till hans rum. När jag kom in öppnade jag sakta dörren, och 2 lidande ögon kollade på mig. Justin nickade som en gest att jag skulle komma in, men det syntes knappt. Jag hick sakta fram till sängen. När jag "kom fram" till sängen satte jag mig på stolen. Justin sträckte långsamt och svagt fram handen. Han var väldigt blek. Jag tog hans hand och han började viska "Mick, innan jag försvinner vill jag bara att du ska veta att jag älskar dig, och har aldrig slutat göra det. Varje kväll, när Destiny har somnat, tar jag fram en bild på oss 2, du och jag, när vi kysstes första gången." Viskade han och tog fram en bild. Och sagt och riktigt, det var första gången vi kysstes. Jag kollade på den en stund, sedan fortsatte Justin att viska. "När du var i närheten för 5 år sedan sprack nästan mitt hjärta i glädje" men mer hann han inte säga innan jag kysste honom, och han besvarade kyssen, men avslutade efter några sekunder. "Jag är glad att jag fick dig innan jag dog, me nu är tiden inne, hejdå Mick, vi ses där uppe" Viskade han lungt innan greppet om min hand försvann och hjärtmaskinen började pipa i ett långt pip, men Justin hade fortfarande ett leende på läpparna. _______________ SLUT!!!! Nu var denna novellen slut! Sorgligt slut, sitter näStan här och gråter!! Ja, kanske börjar på en ny senare. Mejla vad ni tycker, eller kommentera! Tack för att ni läst, och vi kanske "ses" senare i framtiden! ❤

Fick sån gäla skrivlust, så jag håller på att skriva nu! Dock sista kapitlet. KAnske börjar skriva igen i framtiden.

HAha, och jag ser att det har varit någon som har gått in på bloggen varje dag! DEt glädjer mig att du gillar bloggen så mycket att du har gått in varje dag fast att jag inte har skrivit!
Du får jättegärna kommentera här eller mejla till antingen:
[email protected]

elr.

[email protected]

eller båda!♥
Men tack så himla mycket! ♥ Ioförsäg kanske det inte är samma, men mejla vem som helst om du går inpå bloggen och mejla vad du tycker osv, eller skriv det här! ♥

Ska till skolan nu, men jag ska iväg idag igen, men jag kan säkert skriva på mobilen! ♥

Fortsätter att skriva nu innan skolan, som är ca 40 minuter! ♥

Fortsätter att skriva nu!♥

Nu är jag hemma från Stockholm!Och hemma från skolan.
Men hinner inte skriva just nu, ska snart på ridning!
Kan kanske skriva i morgon om jag får tid över!

Förlåt att det inte kommit något kapitel! Har somsagt firat födelsedag, och igår hade jag inte tillgång till dator, och inte idag heller! Och det kommer inte komma ett kapitel nu på 3-4 dagar, för jag ska till Stockholm och se Justin. Ihhhhh!!!!! ❤❤ Sorry bebes!

Yepp, det är min födelsedag idag! 13 år :) Men iallafall, förlåt att det inte blivit ett kapitel, har ju haft fullt upp med att fira! Kanske kan skriva i morgon! ♥

Fortsätter skriva nu, kommer kanske till och med bli färdig idag!

Rubriken talar!☻

Förlåt att det inte blivit något kapitel, men hade fullt upp idag/igår!
Men jag tycker att ni ska ta 3 minuter och titta på den här videon! ♥

Jag skulle skrivit, men först var jag då i skolan, sedan åkte jag och mamma till ett shopping center och åt och tittade lite, sedan skulle jag till mina kusiner, sedan skulle jag på ridning, men det var ingen ridning, för att det var inställt, sedan åkte jag till mina kusiner igen och kom hem nu! Så förlåt, men kan kanske skriva i morgon! ♥

Jag blev inte färdig, men en bit hann jag iallafall! ♥ Skriver mer imorgon, ifall jag hinner, annars blir det på lördag! ♥

Hehe, jag vill egentligen inte skriva, men när jag ser statistiken så vill jag inte tappa den!
Är egentligen skittrött, har haft Nationella Prov HELA dagen!!! Inga vanliga lektioner, så ja, är väldigt trött, men skriver ändå! ♥

 

_____________________________________________________

Sorry för uppdateringen, men skriver så ofta jag bara kan! Hoppas det är okej iallafall! Ska kanske börja skrivva på nästa kapitel redan i morgon, kanske skriver i skolan lite med!

 

Som rubriken lyder, så fortsätter jag med kapitlet nu, har redan skrivit en bit.

 

 

''Ska du flytta tillbaka?'' Frågade Justin hoppfullt.

''Ja, iallafall ett tag, tills jag hjälpt dig med dina problem.'' Sa jag och avfyrade ett snett leende.

''Då kommer jag aldrig att sluta.'' Sa Justin och flinade.

''Om det ska vara så, så flyttar jag innan!'' Sa jag. Jag försökte att spela allvarlig och låta allvarlig.

''OkOkOK!!! Jag ska försöka!!!'' Utropade Justin snabbt.

''Bra det!'' Sa jag. ''Ska vi gå in och titta kanske?

''Det gör vi!'' Svarade Justin.

(Fortfarande Micks perspektiv)

Nu hade vi kollat runt i hela huset, och jag själv tyckte det var jättefint. Tvärs över gatan från mitt hus bodde Justin, så att jag lätt och smidigt skulle kunna gå snabbt till Justin.

''Det var ju jättefint! Men när hade du tid att köpa huset?'' Frågade Justin.

''Jo, duvet när vi var...'' började jag och svalde hårt. ''… Ja du vet, så köpte jag detta huset, så när jag var mogen nog så skulle jag flytta in, så jag kunde bo nära dig, och sedan när jag blivit mogen nog och flyttat in, så tänkte jag fråga dig, ifall du ville flytta in med mig, lite smått sådär, för huset ligger ju ändå tvärs över gatan, men... det blev ju inte så...'' Sa jag.

''Men... Kan vi inte bli tillsammans igen, för nu flyttar du ju tillbaka... för ett tag...'' Sa Justin

''Nej, för då kommer det att bli ännu svårare att säga hejdå...'' Sa jag och kände att en tår rann ner på min kind, så jag torkade snabbt bort den med handryggen.

''Men du...'' Sa Justin och kramade om mig, men jag släppte rätt snabbt, jag hade bestämt mig.

Jag tog upp min mobil, slog numret och satte mobilen mot örat.

''Vem ringer du?'' Frågade Justin osäkert.

''En taxi.'' Sa jag bara innan han började prata och frågade vilken gata, så jag sa gatan och han skulle komma om ca 10 minuter, så Justin och jag skulle hinna prata lite.

''Ska du redan åka?!'' Sa Justin.

''Ja...'' Började jag, men fick sedan ett flin på läpparna.

''Vad?! Det är inte särskilt kul, när jag har fått tillbaka dig i några dagar/veckor, så flinar du!! Vad är det som är så jävla roligt?!'' Röt han.

Han blev lite arg, men det var det värt, vad jag hade bestämt.

''Jag ska bara ringa mamma!'' Sa jag, men jag tror inte att Justin örde, för att han gick runt rätt långt borta och mumlade ilsket för sig själv.

Så, jag ringde till mamma och sa vad jag hade bestämt mig för, hon blev inte jätteglad, men efter ett tag så tröttnade hon och gav med sig, för hon vet att när jag har bestämt mig för något, går det inte att ändra på.

Så jag la på och gick till Justin med ett leende på läpparna.

''Vad?!'' Röt han.

''Jag har bestämt mig för att...'' Började jag, men fortsatte sedan efter att jag skrattat lite lågt för mig själv någon sekund. ''...Flytta tillbaka'' sa jag och väntade på reaktioner, så jag blundade hon sade händerna framför bröstet, men fick inga reaktioner. Så jag öppnade ögonen, och Justin bara stog där och glodde och hade hakan långt nere i marken.

''Tror du mig inte?'' Skrattade jag fram.

Justin bara ryckte på axlarna lite lätt eftersom att han var så mållös.

''Så, Justin, är det något du vill fråga... igen?'' Frågade jag.

''Umm... Ja... Umm... vill du... umm... bli ihop.... umm... igen?'' Frågade han lite skakig i rösten, fortfarande mållös.

''Ja!!!'' Sa jag och ''hoppade'' på honom och kramade om honom, men fick ingen besvaring först, men sedan kände jag att någon tog tag i mig, men efter ett tag släppte vi.

''Jag vill bara säga, att när vi var i Sverige, så hade jag inte gått vidare, jag tänkte på dig varje dag! Varje kväll hade jag ett foto...''Sa jag och tog upp fotot jag hade haft brevid mig i sängen varje kväll,gav det till Justin och fortsatte sedan. ''Som jag...Pussade på varje kväll...'' Började jag igen och kände hur mina kinder hettade till. ''… Men iallafall, jag dejtade ingen, för på något konstigt sätt var alla lika dig på något sätt, så, jag hittade ingen...'' Sa jag.

''Och det var tur det, annars hade du nog inte kommit!'' Sa Justin glatt.

''Klart jag hade kommit i vilket fall! Även fast vi inte träffades, eller knappt var kompisar, så brydde jag mig ändå om dig! Hade någon i skolan sagt att du börjat gör de där jävliga sakerna, så hade jag stuckit från skolan och tagit första bästa plan hit! Vart jag än varit så hade jag kommit hit samma sekund jag fått veta! För du betyder ALLT för mig, även fast du inte var min kompis längre! Och jag vill att du ska veta att du är min Enda Kärlek!'' Sa jag.

Justins Perspektiv

...Och jag vill att du ska veta att du är min Enda Kärlek!'' Sa hon.

Jag kände att det börjat rinna lite tårar.

''Aww, jag är så rörd! Det var en av de sötaste saker du har sagt till mig... Och jag känner exakt som du! Jag kommer alltid att älska dig, för alltid!'' ♥

Nu kom taxin.

''Ska jag följa med?'' Frågade jag.

''Om du vill!'' Sa hon.

''Jag kommer!'' Sa jag och vi åkte mot flygplatsen.

Ja detta var då ett halvkapitel, men jag kände att detta var bättre, för att om jag går och lägger mig nu och fortsätter en annan dag kommer det bli om typ en vecka, så jag kände att det var bäst att posta ett halvkapitel nu! Men gulligt slut på kapitlet tycker jag! ♥

 

 

Förlåt att det inte kommit något kapitel denna veckan typ, men jag har haft fullt upp!
Men för er skull ska jag skriva nu, dock KANSKE det inte blir så långt men vi får se, + att det KANSKE inte kommer upp ikväll, men som sagt, vi får se! ♥