Han satt kvar en stund, säkert chocktillstånd. Efter någon sekund reste han sig upp och siktade sig mot dörren. Jag började storlipa, jag öppnade ögonen igen, och han stog vid....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag började att gå mot dörren, så att jag skulle skrämma henne lite, så hon började storgråta, men jag gick till skrivbordet. Sedan öppnade hon ögonen, och när hon såg att jag stod vid skrivbordet sprang hon fram till mig och gav mig en jättekram.
-Förlåter du mig så vi kan bli pojkvän flickvän igen? Frågade jag. Det borde jag inte gjort nu, för att hon släppte tagen och såg lite besviket på mig.
-Nej, jag är inte riktigt redo efter det du gjorde med... Selena, svarade hon.
-Oh, ok
*
MICK'S PERSPEKTIV
-Men detta slutade ju ok, sa Justin, på väg ut från mitt hus.
-Mm, sa jag.
Egentligen var det inte ok. Jag ville att Justin skulle vara min, för alltid, men nejdå! Jag är så dum! Men nu går det inte att ändra något på ett tag iallafall.
-Hejdå! Sa Justin och jag gav honom en lång kram innan han gick ut, för att åka hem till sig.
-Hejdå, ses i morgon? Sa Justin, som mer var en fråga en ett påstående.
-Sure, byee! Svarade jag och han gick ut och jag stängde dörren. Jag gick till fönstret som var närmast för att se honom åka hem. Han kom fram till bilen, och förvånansvärt slog näven i bilen.
_____________________________
Ja, ett mellankapitel då, är i skolan och lektionen börjar nu, men looovar idag, att ett kapitel kommer senare idag!
Previous:
- Jag kan väl ha på mig den?
- Ja det kan du nog, kom!
När vi betalat och gått ut ur affären går vi till Starbucks och beställer var sin latte och sätter oss längst in i cafeterian, i en soffa med ett bord och en stol, jag sätter mig vid stolen och Molly i soffan.
-Så... Lite Justinsnack nu va! Sa Molly.
-Ok, jag och han är osams, hur har du haft det idag.
-Bra... Vänta.. Va?! Säger Molly, lite väl högt, men konstigt nog kollar ingen.
-Ja, han och Selena... Strulade... Började jag. Jag kände tårarna bränna bakom ögonen, men jag håller inne dem.
-Selena...?
-...Gomez.
-OMG!! Nu hör bara de 2 närmsta borden, Molly ler lite ursäktande till båda.
-Men gumman, säger hon lite medlidande. -Vill du... Kan jag få låna din mobil lite? Frågar Molly.
-Sure, säger jag och lirkar ur mobilen ur fickan, och ger till henne. Eftersom hon är min närmaste bästis så kan hon min kod och jag litar på henne.
Någon minut senare ger hon tillbaka den och tittar lite lurt på mig.
-Vad har du gjort? Frågar jag och låser upp mobilen, hon har skickat ett mess, till... Justin.
"Hej. Du, jag skulle vilja snacka om en grej, möt mig på Starbucks, gärna... Nu? xx / Mick"
-Molly! Säger jag, lite halvhögt.
-Det är för ditt eget bästa! Lovar att du inte kommer att ångra det! Åh, där kommer han ju! Lycka till! Säger hon, sedan går hon iväg. Jag vänder mig diskret om, och ser Justin,som håller i en Starbucksmugg, och Molly står och snacka. Molly pekar lite halvdiskret på mig, medans hon pratar med Justin, sedan ger de varandra en kompiskram, sedan kommer Justin mot mig. Jag vänder mig snabbt om så att han inte ska tro eller se att jag"Tjuvtittade".
-Får jag sätta mig? Frågar Justin och nickar mot soffan.
Jag nickar bara och han sätter sig ner.
-Du ville snacka... Började han.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
-Du ville snacka... Började jag.
-Ja, eller... Alltså... Det... Det var Molly som skickade ett sms... Åt mig... Typ.
-Oh, och hon ville att vi skulle prata om...?
-Om... Det som hände med... Selena, bland annat. Svarade jag.
-Ok, men vi kan inte göra det här, kan vi inte gå hem till någon? Frågade Justin
-Visst, till vem?
-Till dig, har aldrig varit hos dig! Sa han.
-Sure, sa jag och vi började gå.
*
Jag tog upp nyckeln och låste upp dörren.
-Hallå? Ropade jag av ren vana. Inget svar.
-Yess! Sa jag
-Haha! Skrattade Justin. - Glad?
-Hela familjen är så jobbig, och så måste man presentera, men skit it nu. Vi går upp på mitt rum, kom.
Vi går upp för trappan och går in genom min dörr.
-Gud vad snygga affischer, är det första Justin när vi kommer in i mitt rum säger och flinar.
Det är några affischer på honom, även en i taket över sängen.
-Men när du såg mig första gången så "flippade" du inte ur, varför inte? Frågade Justin
-Alltså, visst, du är min idol och jag gillar att lyssna till din musik, men liksom, men jag är typ inte så stor belieber. Jag har bara affischerna för att jag tyckte du var snygg. Svarade jag ärligt och kände att jag blev rosig om kinderna, så jag tittade ner på mina fötter, i väntan på vad han skulle svara.
-Tyckte? Sa han och höjde ett ögonbryn.
-Ja, du är ju myyycket snyggare på riktigt! Sa jag.
-Haha, tack, I know! Skröt han.
-Mn hallå! Sa jag och slog till honom lite löst på armen.
-Haha.
-Men nu måste vi vara lite seriösa, sa jag och satte mig på sängen, och gjorde en gest att han också skulle sätta sig. Han satte sig och jag började prata
-Alltså, jag vill snacka om en grej först.... Jag... Jag har....
-Du har....?
-Jag har.... Känslor.... För.... Dig.... Började jag.
Justin satt bara stum där.
-Om du inte vill vara vänner mer, gå, om du vill vara vän, eller möjligtvis mer än vänner, gå till mitt skrivbord.
Han satt kvar en stund, säkert chocktillstånd. Efter någon sekund reste han sig upp och siktade sig mot dörren. Jag började storlipa, jag öppnade ögonen igen, och han stog vid....
__________
Varsågod! Ett kapitel, äntligen! Detta var bara del 1. Del 2 kommer i eftermiddag. Det blev 2 delar eftersom det ska sluta liiiite spännande! Del 2 i eftermiddag, lovar!
Har hittat en gästbloggare, yihaa!!! Nu få ni mer kapitel, eftersom att jag typ aldrig har tid (sry för det!), men ja, hon heter Linnea, känner henne irl, men ja, nytt kapitel kommer nog idag eller imorn!
Hej... Ni som är kvar! Ska skriva ett kapitel nu, vet ej hur långt, typ normalt (xD) men har tappat skrivlusten pga att ingen kommenterar. Ju fler kommentarer, ju fler kapitel, tänk på det, så kommentera så kommer det nog ett kapitel till ikväll!
