jdrewbiebernovellerna.blogg.se

Previous:

Jag blev väckt från mina tankar av att min mobil ringde; "Äckel" och en photoshopad bild på Han. Jag klickade på upptaget och startade datorn, hämtade snacks, dricka och godis. Jag hämtade också en film; Dear John. Jag ville gärna smaka lite på Svergie. För det är nämligen en svensk som har gjort Dear John.
Men vi har ingen tv, eftersom att vi packat ner den med. Innan jag startade filmen gick jag in på Twitter, och såg något förvånansvärt!

''I know u want me, I know u care. You shot whenever, and i'll be there.''

Det var såklart Justin som twittrat, men frågan är, var det till mig? Han kanske har börjat dejta en annan som dumpat honom också, kanske Selena.

Det ska bli skönt att slippa allt här i USA, och bara komma bort. Jag hoppas att jag får några vänner där borta i Sverige.

Jag loggade ut från Twitter, satte på filmen och lutade mig tillbaka.

* 1 Vecka Senare *

''Gumman, kommer du, vi ska åka nu!'' Ropade mamma från hallen.

''Jag kommer!'' Ropade jag till svar.

Justin hade ringt jättemånga gånger, men jag hade bara tryckt Upptaget alla gånger, och han hade kommit hem till mig ett antal gånger, men jag hade bara sagt till mamma att hon inte skulle släppa in honom.

Nu ringde han igen, och jag svarade denna gången, eftersom att det var sista gången, och att vi aldrig skulle ses igen.

''Vad?'' Sa jag bara lite kort.

''Äntligen svarade du!'' Sa han högt.

''Jepp, för att du kommer aldrig att se eller höra mig igen, som du ville...'' Sa jag.

''Nej! Jag ville aldrig att du skulle åka! Det var Selena som...''

''För det första, jag vill inte höra dina bortförklaringar, och för det andra, dejtar ni igen? Kul..'' Det sista sa jag sarkastiskt.

''För det första, jag kan väl iallafall få förklara, och för det andra, nej, vi dejtar inte, hon ville bara komma och säga förlåt, och...''

''Nej! Jag vill inte höra mer, du förlät henne, ellerhur?!'' Röt jag i telefonen

''Jag..''

''Nej! Nej Nej nej nej!!! Sluta!!! Det är över för gott!! Fattar du inte vad hon gjorde mellan oss?!?! Eller är hon för ''Söt'' för att bli oförlåten?!?! Vet du, jag orkar inte mer! Du får inte kontakta mig på något sätt; ringa, smsa, skriva eller komma! Oh, varför skulle du göra det? Du dejtar ju en annan nu! Du kommer över dina kärlekar väldigt fort får jag säga!'' Jag la på och sprang ner till min mamma och hon kollade frågande på mig, men jag viftade bara bort det, gick och hämtade min dator som stog på trappan och sprang ut, jag såg Molly och Amanda. Jag gav mamma datorn och sprang fram till dem med tårar i ögonen.

''Men gumman, vad har hänt?'' Sa Molly och kramade om mig, tillsammans men Amanda.

''T-två s-s-saker...'' Började jag.

''Mick, ta ett djupt andetag och berätta vad det är.'' Sa Amanda.

Jag tog ett djupt andetag och började berätta om allt. + att jag kommer att sakna dem.

''Men gud, vilken jävel, kommer här och bara... Jag ska ta itu med honom...'' Sa Amanda.

''Nej, gör inte det, han har förlorat tillräckligt och har det tillräckligt dåligt.'' Sa jag beskyddande

''Men han måste få veta va...'' Började Amanda

''Nej, gör det inte snälla, för min skull!''

''Ömm... Ok då...''

''Molly, du får ett uppdrag...'' Började jag.

''Ok, vad då för uppdrag?'' Frågade Molly

''Du ska se till att Amanda inte gör något på Justin, förstått?'' Sa jag.

OMG, jag låter ju som värsta chefen nu

''Haha, förstått!'' Sa Molly och gjorde givakt.

''Ha-ha, skit kul!'' Sa jag.

''Mickaela, vi måste åka nu!'' Ropade mamma från bilen.

''Aww, gumman vi kommer att sakna dig, sa Amanda och Molly i kör, medans vi gjorde en gruppkram, men bakom Molly såg jag något jag helst inte ville se, det var Han...

''Ömm... Jag måste kila, hejdå!'' Sa jag snabbt och började gå mot bilen.

''Men vänta, vad hä...'' Mer hann dom inte säga förräns dom vände sig om och såg Justin komma springande.

''Äppäppäpp, Vänta här nu, ni måste få prata ut om det som hänt!'' Sa Molly

''Men jag hinner inte! Jag måste till flyget!'' Sa jag

Justin's Perspektiv

Jag sprang. Sprang så fort jag kunde.

Det enda jag ville säga var ett par ord jag aldrig vågat säga till någon innan. Jag vill säga dem, jag ska säga dem, men när jag började närma mig hörde Jag tjejerna prata där framme, och då sa Mick; Men jag hinner inte! Jag måste till flyget!

Där gick min gräns. Jag satte mig ner, mitt på gatan och började storböla. Jag kunde inte hålla det inne längre. Jag har försökt att hålla inne det i en hel vecka, men nu gick det inte längre.

Jag hörde plötsligt att någon kom mot mig och satte sig på knä framför mig. Jag tittade upp, och där stog... Mick.